still no bilder...

man blir ju inte mindre deppig av att det ALDRIG förekommer bilder i min blogg. jag måste ta fina bilder, och lägga in dem på datorn så att jag kan plocka in dem här sen. ska bara få tid över.
Min klasskamrat Mikaela konstaterade att vi har ungefär 10 stora uppgifter i form av arr, inlämningsuppgifter, datateknikgrejer och annat som ska vara inlämnat snart (inom de närmsta 1-3 veckorna) det blir nog ännu mer om man räknar in alla låtar på piano och sång som ska framföras på beting och lunchkonserter de närmsta veckorna... usch.

Nu sitter jag i skolan... har ju börjat öppna eget café på facebook (caféworld) för att muntra upp mig lite i allt det mörka, och vår dator hemma bara dör hela tiden när jag går in på facebook. vår dator kanske är allergisk, eller nåt...

det blev inget stockholm till helgen, pga emils jobbiga engelska, den stackaren. det är ganska skönt, faktiskt. jag behöver tid till att bara vara hemma och ta det lugnt just nu. men det känns tråkigt att hela tiden behöva skjuta upp den här resan, som vi har planerat in säkert fyra gånger nu... ha fördragsamhet med oss, vänner!! *högtidligt*

ska jobba på det där med bilderna.

nu är det förresten julstämning hemma hos oss. I love it!

alla korten på bordet...

ok, alla korten på bordet. Jag mår inte bra. Det ligger för många tunga stenar på mina sköra axlar just nu, och när det inte är mycket, så känner jag mig stressad iallafall. Erkänner att jag har gått in i en depression.
jag kom på det först för några månader sedan, när jag för femte gången på samma vecka började grina för ingenting. minsta lilla konflikt eller motgång gjorde mig hopplöst ledsen, och jag gick hela tiden runt och belönade mig själv med vad som helst, godis, ett bad, en kopp te, en film...allt för att må bra nog för att kunna plugga eller göra andra måsten. lite så är det fortfarande, men det känns bättre att jag har erkänt för mig själv och dem jag bor med, att jag faktiskt är deprimerad, så nu kanske jag inte måste kämpa för att hålla fasaden uppe. Jag tror att allt kommer bli bättre nästa termin, då det förhoppningsvis inte är lika mycket.

Det måste vara jättejobbigt att vara gift med mig just nu. Emil är så underbart stark, som orkar lyssna på mina snyftningar och ständiga klaganden. På ingenting! det här med depression är ett mycket märkligt fenomen. som om ett mörkt regnmoln sänker sig över livet och inbillar mig att det inte finns en blå himmel. Jag VET ju att det finns det, men jag ser det bara när jag är helt och hållet kravlös och läxfri mm... Hur har det blivit såhär?
samtidigt så tror jag att jag vet varför. det är ju p.g.a. skolan, körkortet, familjebekymmer, relationer, min Gudsrelation, mina brister, mina sysslor, mina drömmar, min framtid, min fritid... och allt annat som tränger sig på.

mina tankar just nu.
är det en synd att vara deprimerad?
är man en sämre människa om man inte är rolig att umgås med?
gör tårar så att man får sämre hy och blir hängig runt ögonen?
slänger jag bort 4,5 år av mitt liv på ett yrke jag inte vill jobba med...?
klarar jag av att ta körkortet när jag mår såhär?
kan man vara en bra fru, trots att man är hemsk som person?
har jag tappat min humor?
vad tänker människor på, när de tänker på mig?
pratar folk skit om mig?

zzzz....

Nu sitter jag här. jag lyssnar på Glen Hansard och Imogen heap, och njuter faktiskt av livet. det känns som att det var ett tag sedan... det har mest känts motigt och jobbigt det senaste. mycket att göra och lite till övers för mys och man och syskon och sånt som man vill... idag har jag bara hunnit diska, städa och laga mat... har egentligen en massa läxor att göra, men NÄR ska man ha tid för sånt!? Jag fixar inte att bara lämna allting som behöver göras hemma, för att jag måste plugga... jag mår ju dåligt när det e stökigt! =)

Jag har börjat fundera på om det är något fel på mig. jag tänker för det mesta bara på att sova, jag somnar alltid på tåget, jag vill sova när jag kommer hem... Jag känner mig alltså trött jämt och ständigt.
Mamma berättade igår att hon äter medicin för ämnesomsättningen. det borde jag ha vetat, för det har hon gjort hela tiden, i en massa år. men tanken slog mig iallafall att det kanske jag har också, i och med att jag är så trött. hoppas inte att det är så.

Då var det dags att försöka göra lite plugg gjort.