fredag, februari 18

Så går det när skruven e lös...

Och då menar jag förstås en av mina alldeles egna skruvar uppe i hjärnan. JAG VET! jag är kass på att komma ihåg att skriva i min egen blogg. och med det sagt så kan man ju knappt säga att detta är en blogg, när det inte finns några inlägg...

men vänta bara. Om jag sätter upp en STOR skylt på dörren in till datorn, där det står "SKRIV I BLOGGEN" men stora röda bokstäver och svarta kanter, så kanske, förutom att alla mina vänner kommer tro att jag på allvar är senil i förtid, jag mot förmodan kommer ihåg att skriva emellanåt.

jag gör ett försök.

ÅÅÅh, vad jag önskar att jag hade en Iphone. tänk vad man skulle kunna göra... blogga direkt i mobilen, lyssna på spotify på tåget till skolan, lära sig alla låtar innan en spelning (om man har glömt det, vill säga) blogga MED BILDER, utan att behöva krångla till det med sin kamera som man antingen glömt hemma eller tappat bort datasladden till... krångelikrångel!

Jag strävar verkligen efter ett liv i total enkelhet. någon som har ett sånt liv? till mig?

eller, förresten. jag gillar ju faktiskt mitt liv. men... en IPhone? någon?